Cantina Bartolo Mascarello
Det är få vinproducenter som är lika mytomspunna som Bartolo Mascarello.
I vinvärlden är Bartolo utan tvekan en legendarisk producent. I mer än 50 år höll Bartolo själv fanan högt och han blev en hyllad förebild för samtliga vinmakare i Barolo, tveklöst tack vare sin talang men kanske ännu mer för att han vägrade kompromissa med vad han trodde på. Han hade en fot stenhårt i den jord han brukade och den andra i traditionen. Hans respekt för naturens gång, för att låta druvsorten bestämma, och för att blanda sig i vinmakningen så lite som möjligt har gjort honom till en av de största genom tiderna.
Historien startar egentligen med Bartolos far, Giulio, som efter att 1918 ha återvänt från sin tjänstgöring under första världskriget, blev förtvivlad över att se vilket skick Cantina Sociale di Barolo befann sig i. Djärvt bestämde han sig för att bli en självständig vinproducent. I takt med att han investerade i egen mark började han också att buteljera vin i standardbuteljer, vid sidan av den traditionella försäljningen i damejeanner. Giulio köpte mark i några av de bästa lägena i Barolo, i Cannubi, San Lorenzo, Rué och senare i Rocche i La Morra. Fina investeringar och modet att gå sin egen väg, lade grunden till att skapa det namn som idag är ett måste för alla Barolo-älskare.
På 1960-talet började sonen Bartolo arbeta vid sidan av sin far och tog efter en tid över helt. Egentligen förändrade Bartolo ingenting vad gäller vinmakning eller vision när han tog över efter sin far, förutom att öka produktionen och antalet flaskor nämnvärt. Bartolo var en envis man och han var övertygad om att traditionen hade rätt, när resten av världen började ta efter Bourgogne, stod han fast vid att en Barolo i balans och harmoni, görs på en blandning av druvor från olika lägen och växtplatser. På gränsen till obstinat, vägrade han sälla sig till den stora massan som började buteljera växtlägen separat. Visionen var att låta jorden tala och han var övertygad om att en växtplats inte kan uttrycka sig konsekvent från år till år, för att göra en balanserad Barolo krävs druvor från flera växtplatser.
“I don’t make wines with fantasy names. I don’t make crus, I don’t make wine in barriques, my wines don’t have perfume of vanilla and Limousin oak. I’m the last of the Mohicans.” Bartolo Mascarello
Vinfilosfin är mycket enkel och respektfull gentemot naturen och omgivningen. Naturlig jäst, lång maceration och jäsning i betong, han tillämpade ingen temperaturkontroll utan lät årstiden och väderleken bestämma. Han använde sig av den traditionella metoden ”cappello sommerso” under macerationen, vilket betyder att skalhatten hålls i konstant kontakt med musten under jäsning, istället för att använda sig av ”punching down”. Lagringen var alltid i neutrala botti, och inkluderade kastanjefat. Den malolaktiska jäsningen fick ha sin gilla gång. Denna vinfilosfi tillämpas än idag.
Bartolo var en stark motståndare till ”små fat”, barrique, och liknade användandet av dessa vid ”att måla röda kinder på en clown”. Han var också en politisk frontfigur med hjärtat åt vänster, han skapade rubriker genom den ikoniska vinetiketten ”No Barrique, no Berlusconi”.
Sedan 2005 är det Bartolos dotter Maria Teresa som driver egendomen. Precis som Bartolo skolades av sin far, skolade Bartolo sin dotter. Hennes vinmakning och filosofi är densamma, hon går utan tvekan i Bartolos fotspår, men många säger att sedan hon tog över, har vinerna fått än mer spänst och nyanserad aromatik. Precis som sin far, har hon en väldigt tydligt bild av vad en Barolo ska vara “The idea of a perfect wine doesn’t exist. I am trying to make an honest wine, one that reflects all of the qualities of our territory, both its strengths as well as its flaws. There are only a few sites that can really give expressive wines. Our ancestors used to look at the hills in the winter, and where the snow melted first, they planted Nebbiolo. Today Nebbiolo is planted everywhere.”
Idag gör Maria Teresa Barolo från precis samma lägen som Bartolo. Barbera och Dolcetto växer i San Lorenzo och Rué. En del Dolcetto växer också i Monrobiolo di Bussia i kommunen Barolo. Ägorna består av fem hektar, varav tre hektar går till Nebbiolo, resterande två är planterade med Barbera, Dolcetto, Freisa. Fördelningen av ägorna ser ut som följer, i kommunen Barolo: 1 hektar i Cannubi, 0,5 hektar i Rué, 0,3 hektar i San Lorenzo, i kommunnen La Morra 1,2 hektar i Rocche dell´Annunziata.
